2/01/2014

Att veta att man lever.


Idag fick jag veta hur det känns när ett isblock faller ner från ett femvåningshus, snuddar vid ens hår och sen krossas mot marken. Det kändes inte särskilt bra. Jag insåg även vikten av timing och om hur stor betydelse en tiondels sekund kan ha. Väldigt stor.

Jag vet inte vad som hade hänt om jag gått en tiondels sekund långsammare, om jag stannat till och kollat min mobil eller bara gått lite extra långsamt. Och jag vill nog inte veta. Det enda jag vet är att jag är så otroligt tacksam för alla nära och kära, underbara människor. Och för skyddsängeln som måste varit med mig. Efter att ha fått en stor kram och ett stort glas rött av min hubbie när jag kommit innanför dörren kändes det lite bättre. Sen körde vi hem till mammi och firade lillebror som fyllt 5 - och efter ännu mera kramar och vin kändes det mycket bättre. Men fy tusan vad det är läskigt när sådant här händer...


LOVE,
LINE



2 kommentarer:

  1. Änglavakt /kram, Maggan.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var det verkligen! Hoppas ni haft en fin helg i Furulund :) Kram

    SvaraRadera