Take me to the movies.

Vi gick ju på bio i helgen, köpte läsk och popcorn och lakrits/hallonklubbor och sjönk ner i hångelfåtöljerna längst bak i biosalongen som vi alltid gör. Vi såg Känn ingen sorg som var sådär magiskt bra, ni vet när man verkligen älskar varje scen, karaktär och sekund av en film. Så bra var den. Och när vi cyklade hem så kändes det som att vi var med i filmen. 

Ni vet, om man har absorberat alla känslor, levt sig in, skrattat och gråtit i två timmar och en film är riktigt bra, då tar det ett tag innan man kan släppa den. Och man cyklar hem genom sommarnatts Lund och man har tusen lager av känslor runt sig och för varje tramptag man tar, eller vindpust som blåser en i håret så glider de av, ett i taget. Tills man kommit hem med bara några lager kvar. Men det är just det, om man har några lager kvar, som man vet om en film är riktigt bra.

Nu: te & jordgubbar i sängen ♥

LOVE,

LINE