Hej kära, söta, fina ni! Ni anar inte vad jag har varit med om de senaste dagarna. När jag var på middag i onsdags, drack vin & tjejssnackade så gjorde en elak, elak tjuv inbrott i min lägenhet. Kastade in en sten genom bakrutan på min lägenhet, klättrade in och tog allt fint jag har: Laptop, kamera, klocka, min pojkväns klocka. Ja ni förstår. Materiella ting som är så sura att bli av med. Men under de senaste dagarna har jag insett att dessa saker inte betyder någonting, utan de är alla otroligt fina människor runt omkring mig som finns där & hjälper till. Min pojkvän för att han är MIN trygghet, min mamma och hennes man för att de verkligen finns där, mina vänner som ringer och frågar så att allting är okej, min morfar som pratar med försäkringsbolaget och min mormor för att hon köpte en ny dator till mig dagen efter och gått promenader med mig.
När någon bryter sig in i ens hem känner man sig oerhört sårbart. Det känns äckligt att någon annan har varit där inne, i min lilla trygghet och förstört den. Krossat glas över hela golvet och en trygghet som aldrig kommer finnas där igen.
Men nu har jag verkligen insett: hemma är inte där du bor, hemma är med de människor som älskar dig. Och är jag bara med dem så är jag alltid trygg.
Oh, dear ones! I've hade a couple of really bad days. Two days ago a mean, mean thieve threw a stone through the window to my apartment and took everything pretty I've got; my laptop, camera, watch etc... But worst of all he destroyed a place I felt safe in and I can never live there again knowing maybe it will happen again. But during these days it really got to me: Home is'nt were you live, home is we're you are loved. And I've truly been loved during these days. My amazing boyfriend, family and friends - everyone's really been there for me, and I'm soo thankful.
LOVE
LINE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar